Var på morfars begravning i torsdags. Värsta dagen någonsin.. Värst var det när prästen började prata om morfar och när mormors sambo hade skrivit ett "tal" som an läste upp. Då grät jag på riktigt, som tur var så hade jag min storebror vid min sida. Han höll om mig när vi gick ut från kapellet och stog där en stund innan han och de andra killarna gick in för att tända ljus där vi skulle fika, då tog pappa och farmor över och höll om mig.
Kan förtfarande inte fatta att han är borta. Min älskade lilla morfar, han hade det riktigt tufft i slutet med fruktansvärda ryggsmärtor. Sedan han gick bort så har mamma och hennes systrar varit i hans hus och rensat, städat och fixat med mäklare och alla papper. Dem senaste gångerna har jag varit med och hjälpt till att städa. Känns jobbigt i början att vara där men alla andra är på så bra humör så man dras bara med dem liksom, vilket är skönt! Jag bara älskar min släkt, vi skrattar nästan alltid när vi är tillsammans.
Min farmor fyllde även år, i fredags! Av mig Linus och Elias fick hon 10 trisslotter och ett doftljus som det står farmor på, och av mamma och Mattias fick hon en bukett med rosor, pappa gav henne ytterligare 10 trisslotter och en bukett rosor.
Det har varit det jag hållet på med i veckan, imorgon ska jag hjälpa farmor nere i hennes källare och även kolla på lillebrorsans innebandymatch!
Puss!